När det hettar till …

Fight 1
Jag har en del ”nära-döden”-upplevelser.
Många gånger kunde det ha gått riktigt illa om inte Gud hade beskyddat mig. (Han vill tydligen att jag lever, jag har ännu uppdrag att utföra. Mitt liv är 100% i Guds händer. Jag är trygg).
Här ska jag nu försöka återge en obehaglig händelse som ägde rum för inte så länge sedan. Jag bearbetar fortfarande händelsen och behöver få skriva av mig, dela med mig…

Syftet med att berätta det jag nu berättar är inte att skrämma någon, och inte heller att svartmåla någon eller något, och allra minst att upphöja mig själv – snarare vill jag få dig att fatta att jag inte är någon ”superman”, jag har brister, kan bli rädd osv. (”När jag är svag är jag stark, kraften fullkomnas i svaghet”, som bibeln säger). Syftet är att eventuellt kunna hjälpa någon annan som är/har varit i nöd, och påminna oss alla om att Jesus har övervunnit allt det onda, han har lossat dödens band…), och få oss att inse att Gud är god, och att hans vägar är förunderliga.
Kanske du också finns här som gärna ber för mig. Det behövs! Be om Guds beskydd, och be om frälsning och befrielse för de fångna. (Luk 4:18). Vad annat jag lärt mig efter den obehagliga händelsen hittar du i slutet av texten.

——-

Jag deltog i en kristen konferens, och skulle bara av och ann gå ner i byggnaden för att där vid ytterdörren överräcka min bilnyckel till en person som behövde låna bilen, då en argsint man plötsligt kom in genom dörren. Han såg först förvånad ut (inte hade han väntat sig att träffa mig här!), sen fick han mord i blicken. Jag försökte inleda ett vänligt samtal, typ ”länge sen sist! Hur mår du?” men mannen uppskattade inte mina försök, tvärtom. Jag bad min vän som hämtade nyckeln att avlägsna sig. Mannen fräste att hon skulle stanna, inte gå nånstans, hon behövde verkligen få  höra vad han hade att säga. Det tyckte inte jag. Hon, min vän, skulle inte behöva höra på mannens dödshot och elaka prat, falska anklagelser. Jag ville beskydda henne. Hon gick. (Hade hon stannat hade följande drama kanske aldrig utspelat sig, men jag tror med facit i hand att det ändå var bäst så här).

Fight 2
Mannen kom hotfullt närmare
och närmare, i ryckiga rörelser (försökte skrämma mig), medan han hävde ur sig den ena skymfen och anklagelsen efter den andra.
Den egentliga orsaken till mannens tillstånd är att han är sårad, bitter, svartsjuk, söndrig inombords, inbillsk, olycklig och hatisk efter en rad misslyckade relationer och sammanhang, för invecklade att gå in på i detta sammanhang. Många av hans problem handlar om spruckna relationer, känslorna ligger på det mentala, andliga och sociala planet. Sådana känslor drar lätt demoner till sig. Hatet och mörkret blir en inkörsport för ondskan att härja fritt. (Har du sett filmen ”Spider Man 3”, vet du kanske vad jag talar om!). Och visst, det att jag är en överlåten kristen som ofta finns vid fronten, gör mig också till ett hot för djävulen. Han hatar mig med starkaste hat och vill stoppa mig.
Fight 5
Där stod jag nu plötsligt öga mot öga med denne man full av ilska och hat. Han hånar, fnyser, spyr galla över mig, kallar mig fula saker… Han kommer ännu närmare, hånar mig och mina kära, hotar att döda. Han är helt ursinnig…och ryker till sist på mig. Jag blir attackerad! Jag tror inte det är sant det jag nu är med om. Obehagligt. Overkligt. Jag tror jag ska dö där vi virvlar runt i ett enda kaos och jag är livrädd och fattar ingenting. Jag tror bestämt att min sista stund är kommen. Ska mitt liv sluta här och nu, på det här viset??! Jag tänker på mina kära. Massa tankar snurrar i mitt huvud. Jag är skräckslagen. (Hur gärna hade jag inte velat att någon av mina vänner där på övre våningen hade kommit till min hjälp, men ingen visste vad som pågick. Jag var livrädd, men Gud var med, mera än jag förstod just då i stundens hetta. Jag skulle inte dö, inte än!).

Fight 6

Mannen och jag har närkontakt hela tiden, och i något skede (jag har minnesluckor, vet inte hur länge detta pågick) får jag sår på halsen och i ansiktet och slag i bröstet. Vet inte hur. Mannen sträcker sig efter en spade som står i närheten lutad mot väggen och jag inser att om han får tag i spaden och slår, har jag ingen chans. Jag tar tag i honom allt vad jag kan och trycker honom  mot väggen mitt emot. Jag är helt slut men fick tydligen kraft att övermanna min fiende. Jag  flåsar, ber… Jag står nu med ansiktet mot hans, tätt, nära. Jag viskar lugnt, vädjar: ”Snälla, sluta. Jag ber…”
Jag har tydligen också ett fast grepp om han vänstra tumme, för han säger argt: ”Släpp min tumme!” Jag släpper taget om tummen. Han står kvar (för att jag håller fast honom, eller för att Guds kraft trycker honom tillbaka?) Han är låst, men hans högra hand har ett visst spelrum och han tar en kniv ur fickan. Han visar den, grymtar något om att han när som helst kan sticka kniven i mig och döda både mig och mina kära. Det tvivlar jag inte på. Jag forsätter be för honom, vädjar, talar lugnt till hans innersta: ”Gör det inte. Snälla!” Jag ber samtidigt stilla för honom, och går emot demonerna inom honom. (Mannen är i den Ondes våld, det är ganska tydligt, och det är inte mannen jag strider mot egentligen, utan mot andemakter, mot demoner…) Jag säger nåt om Jesus och Gud…och han blir ännu argare och hånar mig och min tro, min Gud och Jesus. ”Du med din Jesus, Gud och Halleluja! Hycklare, det är vad du är!” fräser han föraktfullt (fortfarande fast i mitt grepp, tryckt mot väggen). Jag visste att jag hade att göra med demoner, men ville inte just då desto mera reta upp mannen eller demonerna, eftersom  jag var ensam med honom. Jag vågade helt enkelt inte, jag var för rädd och ensam, utlämnad… (Om vännerna ända varit här nu!). Kanske klokt att inte ta tag i detta ensam… Jag försöker lugna honom. Hela tiden oroar jag mig för hur detta ska sluta, ska jag få en kniv i magen, vad ska hända härnäst? Jag har aldrig känt mig så utelämnad och så ensam och rädd. Mitt hår hänger i pannan. Jag är trött, andfådd och chockad. Jag visste inte då att mitt ansikte var blodigt. (Kanske mannen såg det, och fick sig en tankeställare, började fatta att han gjort mig illa och blev rädd, chockad, lugnade sig…?)

Fight 3
Det här var inget man direkt hade längtat efter. Men det hände.
Och jag har undrat och undrat, gått igenom händelseförloppet om och om igen, funderat hur illa det kunde ha gått. Jag har tackat Gud att inget värre hände. Och du ska snart få höra vad jag faktiskt tror, varför detta måste ske.

Ja, varför behövde allt detta ens hända? Gud hade ju lätt som en plätt kunnat se till att vi, mannen och jag, aldrig hade träffats just där och då. Men jag har funderat om det faktiskt var på det viset att Gud styrde mina steg just i den riktningen, just den dagen, den timmen på dagen och exakt i den minuten...bara för ett syfte: att få mig och mannen att träffas. Detta var Guds plan och vilja. Gud ville låta mitt ljus konfrontera mannens mörker och hat, av bara en anledning: för att hjälpa människan till befrielse! Att det följde med lidande och sår på köpet, ja, det bjuder jag på. 😉  Huvudsaken jag går med Gud och människor blir hjälpta! ”Kosta vad det kosta vill!” brukar jag ju säga. Gud tar mig på allvar. Utan vårt möte hade mannen inte fått ut sin ilska, han hade istället gett sig på några andra han också hotade döda. Hellre fick han ge sig på mig!

Jag tror bestämt att det var GUDS KRAFT som kom över mig. Jag lyckades hålla kvar mannen mot väggen en god stund. Han gjorde inget märkbart motstånd. Konstigt egentligen. Jag hade övertaget. Gud i mig var starkare. Kärleken vinner över hatet. Mannen kanske också såg eller kände auktoriteten jag hade i Jesu namn. Demonerna såg sig besegrade och måste tiga – i Jesu namn. (Luk 10:19)

Småningom bad jag mannen komma med ut på gården. Jag släppte försiktigt mitt grepp och gick sakta ut genom dörren. Jag såg mig inte ens om. Han verkade inte ha bråttom att följa med mig ut. Jag vet inte vart han tog vägen sedan. Jag själv skyndade mig bakom huset och gick uppför yttertrappan till andra våningen, knackade på dörren till köket. En vän öppnade och såg genast att jag behövde hjälp. ”Vad har hänt??!” undrade han förskräckt. Jag flåsade, klagade och  stammade fram ett ”jag blev överfallen… slagsmål… han har kniv…” Jag var chockad och skadad. Och rädd. Flera kristna bröder kom till min hjälp, plåstrade om mig, bad till Gud för mig, och visade stor kärlek och omsorg. Jag hade väldigt ont i magen, mådde illa, spänningarna släppte. Vi bad och jag fick tala ut och gråta i flera omgångar. Tack, Jesus! Jag fick en riktig AHAA-upplevelse hur viktig brödragemenskapen är! Tack, Gud, för trossyskon!! Kristna vänners kärlek, omsorg, tröst, stöd, beskydd, uppmuntran och förböner är värt mer än guld!
Fight 4

Vi ringde till nödcentralen. Viktigt att komma ihåg: Ringer man 112 ska man inte i misstag göra det jag gjorde (inte om man inte känner sig helt trygg). Jag berättade för damen i andra ändan om incidenten och att jag blivit överfallen och att mannen har kniv och går lös, men att ”jag är i säkerhet”. Det borde jag inte ha sagt, inte om jag ville att polisen skulle komma snabbt till platsen. Säger jag att ”jag är i säkerhet” klassas fallet nämligen inte som akut, har inte högsta prioritet (”A-fall”), utan trillar ner till ett ”B-fall,” vilket betyder ”brådskande, men kan vänta” – vilket jag också gjorde i hela 40 minuter! Nödcentralen fick mitt bud, men först efter 39 minuter(!) fick polisen meddelandet från nödcentralen, som sen faktiskt kom snabbt till platsen, på bara en minut! Så polisen skötte sig utmärkt! Tack för det!

Polis 2

Jag har polisanmält mannen. Jag vill absolut inte honom något illa (och det kan ju bli värre efter detta, han är knappast på gott humör, kommer han att hämnas?), men att anmäla honom var enda sättet att få ordning på honom. Hade han inte allvarligt hotat att döda också andra personer (några av mina kära), hade jag kanske kunnat lämna fallet, ta stryk och förlåta honom och gå vidare, men nu är han farlig för sin omgivning och behöver snabbt tas omband innan något värre inträffar. Be gärna för honom!

Polisen berättade för mig under vårt två timmar långa förhör dagen efter, att ”yrka på straff” är det enda sättet att ge polisen rättigheter att ta tag i saken och löpa linan ut, annars kan de ingenting göra. Jag fattade snabbt beslutet, och vid det här laget har mannen också suttit på förhör och processen rullar vidare; vittnen kallas in, rättegång(?), ersättningar för sveda och värk, straff och jag vet inte vad… Jag känner obehag (och vill gärna inte stöta ihop med mannen igen på en tid, inte förrän han fått hjälp och lugnat sig), men vad kan man göra? Rätt ska vara rätt. Jag hade känt mig ännu mera illa till mods om jag inte hade yrkat på straff så att polisen inte hade kunnat ta tag i fallet. I så fall hade  mannen fritt kunnat fortsätta sina dödshot och i värsta fall också verkställa dem! (Hemska tanke!) Hade jag inte gjort en polisanmälan kanske han heller aldrig får den hjälp han så desperat behöver. Så, jag tror jag gjorde det rätta. Nej, jag VET att jag gjorde det rätta! (Men kampen är förstås inte över, den har kanske bara börjat? Mannen är på fri fot…?)
Polis 1

Jag har varit på läkarkontroll, man har tagit foton (sår i ansiktet, på halsen, sjuk i kroppen, nacke, rygg, handled…) löst ut värkmediciner, fått remiss till fysioterapi osv. Det bästa av allt var ändå den hjälp och det stöd och förbön jag fick av bröderna efteråt och all respons jag fått, människor som bryr sig och tar kontakt, ringer, skriver, ber … Jag är så tacksam! Fortsätt gärna be om beskydd för mig och familjen. Be om befrielse och frälsning för mannen! Jag är inte arg på honom, inte bitter på något sätt. Tycker mest bara synd om honom. Jag ber för honom varje dag. Jag önskar inget hellre än att han blir frälst och befriad. Mina sår och krämpor och den oro och rädsla jag känner är INGENTING jämfört med mannens illamående. Be speciellt för honom. TACK!

———-

Vad jag lärt mig genom detta:
– Det är värt att gå med Gud och i hans tidtabell (det kan handla om sekunder), kosta vad det kosta vill. Man fattar kanske inte alltid Guds vilja och plan (varför kunde Gud inte bara fixa så att jag slapp detta obehagliga?), men man behöver inte fatta allt! 😉 Gud har en plan och jag vill gå med honom. Han har ett syfte med det som händer och sker. Jag tackar honom under alla livets omständigheter. Gud har allt under kontroll. Jesus är Herre!

– Det kan gå vilt till. Vi kan bli slagna, hånade och hotade till livet. Djävulen ryter till ordentligt, försöker skrämma livet ur oss. Man förstår inte förrän efteråt (då stormen lagt sig och man putsar såren) varför just detta måste hända, man gläds inte över lidandet just där och då, men som sagt, efteråt ser man sammanhanget…och kan jubla. (Matt 5:11-12) KÄRLEKEN ÄR STARKARE ÄN HATET!

– Man ska veta hur man uttrycker sig då man ringer 112 – i alla fall om man vill ha hjälp snabbt! Hellre A-klass än B-klass!

– Att anmäla en person, yrka på straff för den skyldige, kan vara räddningen för honom eller henne. Att inte yrka på straff betyder att polisen inte har rätt att föra saken vidare… Man måste ta dödshot på allvar!
Vill som sagt inte mannen något illa. Att skicka polisen på honom kan tyckas vara att man vill honom illa – och han känner det säkert på det viset – men det är precis tvärtom: Jag vill hjälpa honom, och DÄRFÖR måste jag stämma honom. Låter paradoxalt. Men som polisen som kom till platsen den där dramatiska dagen sa: ”Om du inte gör en brottsanmälan kan vi inte göra något. Och mannen lär sig aldrig att så här får man inte göra. Han gick över gränsen.” 
Polis 3
– Polisen tar inte med allt det man berättar i sitt protokoll. T.ex mina tankar kring djupt andligt mörker (orsak och verkan) skrevs inte ner i mitt fall, fast jag talade ganska öppet om detta. Jag tror att mannens problem ligger djupare än vi kan se och förstå, och att han behöver vård. Min åsikt är att polisen borde få information om olika kulturer, religioner och trosuppfattningar. Människor mår illa och är vilsna och gör brott inte bara på grund av psykiska eller fysiska orsaker. Problemet kan ligga djupare än så, kanske på det andliga (svåråtkomliga) planet. Men det vill man inte höra något om?! Den rapport som gjordes på basen av förhöret av mig, ignorerar den andliga biten. Det borde man inte göra om man vill vara korrekt och få hela bilden på situationen. Det är i alla fall min åsikt. Annars har jag inget att klaga på. Poliserna sköter sig bra, gör sitt jobb (fast frågar du mig, borde en konstapel eller kommissarie inte få snusa på arbetstid, speciellt inte under ett polisförhör!)

– Kristna vänners kärlek, omsorg, stöd, tröst, uppmuntran och förböner är GULD VÄRT! Tack!

– Glad och tacksam över vänners tjänstvillighet, t.ex goda vännen som skjutsade mig ända hem den där kvällen. Jag behövde någon att prata med. Och oj, vad skönt att ha en hustru som finns där för en då man kommer hem! Att få dela smärtan, få gråta ut en sista gång…och sen senare på kvällen ha hela underbara familjen samlad. Wow. Tack! Gud är så god!

– En hälsning till alla bröder och systrar som på allvar vill gå med Jesus: Djävulen är inte glad då vi helhjärtat vill följa och lyda Jesus. Han är ilsken, rädd, och gör vad han kan för att skrämma oss och stoppa oss. Hans attacker vittnar om hur viktig uppgift vi har i Guds rike. Demonerna bävar där vi går fram! Så vi ska inte dra oss tillbaka, vi skall inte heller bara sitta och mysa i kyrkbänkarna, utan vi ska resa oss, vi ska lovsjunga, proklamera Jesu seger, vi ska sätta folk fria, stå på murarna, vi ska ut. Det är andligt krig på gång och vi som är med i Guds armé har en viktig position! Get ready! Och vi behöver inte vara rädda. Vi är huvud och inte svans! Vi har fått ”auktoritet att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens hela välde…” (Luk 10:19)
Fight 7

– Djävulen ska inte tro att han vunnit seger!! HAHA, då han attackerar och slår, reser sig trossyskonen. De backar inte, tvärtom, de sätter i en ny växel! Det som var tänkt som seger blev för fienden ett stort nederlag!!

Kampen fortsätter, det kommer fler stormar, men vi håller fast vid Guds ord och löften, och vi har blicken fäst på JESUS. Ljuset segrar över mörkret, ondska och hat. Kärleken är starkare än hatet! Jesus är starkare än allt och alla!

——–

Hjälp i nöden (ord som hjälp mig mycket i den kamp jag gått och går igenom):
”Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig, strid mot dem som strider mot mig! Tag sköld och rustning, och kom till min hjälp. Drag fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: ‘Jag är din frälsning!’ LÅT DEM KOMMA PÅ SKAM OCH BLYGAS SOM STÅR EFTER MITT LIV. LÅT DEM TVINGAS TILLBAKA MED SKAM SOM TÄNKER ONT MOT MIG.” (Psaltaren 35:1-4)

”Herren ska strida för er, och ni skall vara stilla…”
”Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren!”
”Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min GUD stormar jag murar!” (Ps 18:30)
”Med GUD kan vi göra mäktiga ting, han ska trampa ner våra fiender!” (Ps 60:14)

Apg 4:29-31 ”Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” Och när de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.”

…….

Jesus ..
Jag vill följa Jesus – vad det än innebär!

– Jag är glad att jag ”ansetts värdig att lida smälek för Namnets skull.” (Apg 5:41)
”Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull (och kanske kastar sig över dig som ett vilddjur och hotar döda dig och de dina?! Tro mig, jag vet hur det känns…). Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.” (Matt 5:11-12)
”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” (2 Tim 3:12)
”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er!” säger Jesus i Matt 5:44
”Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er… Om någon får lida för att han är en kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet!” (1 Petr 4:12-16)
”Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull.” (Fil 1:29)
”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er… Jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er… Har de förföljt mig, skall de också förfölja er …” (Joh 15:18-24)
– ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?… I allt detta vinner vi en överväldigande seger, genom honom som har älskat oss.” (Rom 8:35,37)

Korskraft


Jag ber om befrielse för dem som är bundna, och jag 
”ropar ut frihet för de fångna och syn för de blinda…” Herre, ge de betryckta frihet! (Luk 4:18)

 ———-


 TACK, JESUS, tack för allt! Tack att du kom. Tack att du dog för oss. Tack att du uppstod igen! Tack att du gav oss den Helige Ande, Hjälparen. Tack för kraft och inspiration. Tack för beskydd. Tack att du vill leda oss också i fortsättningen på dina vägar. Ge oss mod att bryta ny mark, söka nya vägar, förkunna ditt ord med glädje, sätta människor fria! Vi vill gå med dig, vart du än går, vad det än innebär, huvudsaken vi får vara med dig – kosta vad det kosta vill! Vi älskar dig, Jesus! Ingen är som du!

TACK till alla underbara vänner som stöder och ber och bär! Love you!
GUD VÄLSIGNE OSS ALLA!! 


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s